En dag 2014

Har läst tillbaka i bloggen. Flera år tillbaka. Jag har skrivit länge om att vakna upp och se framåt och komma framåt. Jag läser om att jag ska börja göra istället för att bara tänka en massa. Just nu var min första tanke att det är en väldans massa år jag har slösat bort då eftersom att jag under dessa åren inte alls jobbat framåt. Men så slår det mig, jag tror att saker händer av en anledning. Jag tror verkligen det. Visst hade jag kunnat utbilda mig i unga år men nej det gjorde jag inte. Det är ingen idé att klura över det som har varit (och alltså inte varit heller). Jag måste ju ta livet från vart jag befinner mig nu.

Idag kan jag faktiskt säga att jag har vaknat upp. Jag vet så mycket nu om mig själv och vad jag vill att jag nästan skrämmer mig själv. Jag har länge sagt att jag inte har tid att slösa bort, att jag ska göra det jag vill nu, nu, nu. Inte sen. Man kan aldrig veta hur mycket "sen" som finns kvar. Inser att jag förmodligen har strösslat med en ålderskris ovanpå allt annat.'

Jag hade 30-års kris när jag var 28 och när jag väl fyllde t r e t t i o så hade det gått över. Den där krisen asså. Jag var äldre vid 28 än vid 30. Jag verkar krisa nu vid 37 också. Om en vecka väntar pensionen och sen är det över. Jaja, det var inte mycket jag hann med i mitt liv. Det där är paniktankarna som dyker upp då och då. De är så snabba så jag hinner aldrig upptäcka dem innan de väller över mig. Måste ju vara sån där jävla stealth-mode eller vad det nu heter...

Försöker dra bort kletet tankarna täcker mig med, som att envist kämpa med att få bort tuggummit ur håret.

Att leva i en värld där jag inte hör hemma emellanåt är...oförklarligt...
Jag är ibland med som saker som jag inte kan förstå att jag är med om. Människor som gör såna plumpa saker att hakan faller i ljuset hastighet. Skrapar den lite i gruset som ligger ovanpå isen där jag halkat omkring ett tag. Samtidigt som jag plåstrar om mig själv så undrar jag, hände det där?

Personer som ser ut att vara vuxna, som jag verkligen har trott var vuxna, visar sig vara barn. Inte bara en gång utan flertalet gånger. Människor som jag har ratat, tänkt tankar om att de varit för unga, har visat sig vara mer vuxna än jag kunnat ana.

Jag har insett så mycket de senaste månaderna att det är tungt att bära. Jag har tagit ansvar som borde ha legat utanför mig, ansvar som borde varit naturligt för andra att rycka in och ta. Jag har fått nya glasögon känns det som. Från att ha varit blind så kan jag nu se. Det är en befrielse i mångt och mycket. I andra fall är det ren avgrundskänsla. I huvudsak kan jag säga att jag är på väg, på rätt väg.

Jag vet. Jag kan. Jag ska. Framförallt så duger jag och (sepåfan) jag är viktig jag med! Jag har slutat ducka och gömma mig när jag gjort fel eller varit rädd att jag har gjort fel. Och i vuxen ålder har jag fått lära om, fått se med egna ögon vilken respekt och hur ofantligt mycket hjälp jag fått när jag viftat med vit flagg och sagt orden högt "jag är rädd...jag har gjort fel...jag missade det...jag glömde...jag missförstod..." Och. Så . Vidare.

När jag får oväntad hjälp eller när någon ställer upp för mig fast de inte behöver, utan att de väntar sig något i gengäld. Då gråter jag. Jag blir så rörd över att någon får för sig att göra så för mig. Eller för mina barn. Så då gråter jag. Jag kan ställa upp för andra i ur och skur, dag som natt. Men ställer någon upp för mig så brister det. Jag har ställt mig frågan om varför, jag har inte vetat svaret. Nu vet jag det, det var tufft att höra för någon som mig.

Nu ska jag gå och lägga mig och se om jag kan vila skiten ur förkylningen som lurpassar på mig. Jag säger HA! försök du....

Comeback

Det känns som att jag ska återvända hit och börja skriva igen. Det klia nämligen i fingrarna att få sitta och knappa på tangentbordet lite till. Jag kan ju inte vara färdig med detta! Det är ju nu det börjar....tror jag! :)

Nya upptäckter

Anthropologie

Butiken ovan hittade jag när jag råkade klicka in på bloggen nedan, bilderna är länkade.

Husmorsorna

Jag rekommenderar starkt ett besök på dem bägge två. Varning dock för beroendeframkallande symptom. Gällande shopping, matlagning och bakning. Kanske även något annat område.

Nu blire sushi!

Senaste tiden

Det tar sådan tid att fundera över saker och ting. Ibland glömmer jag bort att göra saker för jag tänker för mycket på dom... Låter ju helknäppt. Jag har dessutom alltid haft bilden av mig själv som tänker efter före, kanske är jag ändå inte sån? Eller så tänker jag efter före men sen hinner jag glömma det igen. Fast ibland så märker jag att jag inte är säker på om jag har tänkt saker jag måste säga eller göra men jag minns inte om det stannade i tanken...

Det var ju där det kommer in det här med medveten närvaro. Allt blir verkligen så mycket lättare och roligare och intressantare när jag är i stunden istället för att tänka på allt som hände igår eller det som jag skulle vilja händer imorgon. Det känns som att endel har mer tid än vad jag har men när den tanken dyker upp så stoppar jag (numera) mig själv och informerar om att jag har e x a k t lika mycket tid som alla andra. Jag måste bara lära mig (återigen) att använda tiden!

Vad mer? Jo just nu stör jag mig på alla som skriver/säger "man" istället för" jag". Varför då??

Jag måste slå ett slag för ett uttryck från förr som jag känner att jag behöver väcka till liv igen. Det handlar om människor som tar sig all rätt i världen att tala om för andra, eller ännu värre bakom ryggen på andra, hur de ska leva sitt liv och vad som är rätt och fel. Eftersom att jag nu faktiskt har vuxit upp (igen...) och insett att endel människor aldrig kommer spräcka bubblan (och komma ut i verkligheten) så känns det vääääldigt skönt att kunna lämna dom där dom är!

Det är något jag och min vän talade om och som jag levde starkt efter för några år sedan. Jag tror att vi varje samtal fick in det där uttrycket. "Jag lämnar ... där h*n är"

Och så har jag testat göra coleslaw för första gången på många många år. Jag hade glömt hur gott det är! För att inte tala om hur enkelt det är att göra, dessutom så passar det till ta mig tusan allt. Jag avslutar med receptet, coleslaw lchf. Lagom trevligt och avslappnat. ;)

Coleslaw

7 dl finstrimlad vitkål

1 finstrimlad röd lök

1 dl majonnäs

2-3 tsk dijonsenap

1 dl creme fraiche

salt och svartpeppar

Så såg grundreceptet ut.

Det är bara att blanda ihop allt och låt det gärna dra till nästa dag, den blir bara godare!

Jag modifierade receptet litegrann, jag rev ner två morötter och satte då lite mer creme fraiche. Sedan så pressade jag också ner lite limesaft. Jag hade heller ingen dijonsenap så den ersatte jag med en annan, en sötstark version som jag inte minns vad den heter. Eftersom att tanken var att även barnen skulle äta den så valde jag att använda en halv rödlök, dock var den ganska stor. Så jag räknar den halvan som en rödlök modell normal. 

Det blev verkligen supergott! Maken och äldsta dottern älskade den som den var. Nästa gång så tror jag att förändringen blir att jag drar ner på mängden majonnäs, jag skulle tro att jag halverar den. Vi får se hur den känns den dagen.

Och en liten påminnelse: Det som är rätt för mig är rätt för mig, oavsett hur fel det är för dig.

Lite försenat...

Glad påsk! :)

Fantastiskt vårväder. Igen!

Härligt vårväder!

70-tals täcke

Jag har två täcken från när jag var liten. Ett är, det på bilden ovan, brunt och det andra är beige. Jag fullkomligt älskar dem! De påminner om barndom och de är mjuka och lätta och varma men inte för varma... De börjar dock bli gamla...(OBS!! Gamla på tal om täcken, inte gammalt om man tänker på såna som mig som är född på 70-talet!) ;)

De börjar gå sönder lite här och där, särskilt det bruna. Nu letar jag med ljus och lykta efter passande tyg att laga det med. Har du en tygbit liggande? Eller kan du tipsa mig om vart jag kan hitta det? Hör av dig så jag kan rädda mitt täcke!!

Slutet av surdegshistorien!

 Jag blandade ihop degen i förmiddags, lät den sedan jäsa medan vi var ute i det helt underbara vädret och grillade lite korv & marshmallows. Gott och trevligt! :)

 
Receptet blev så att jag följde grunden på Grekiskt lantbröd från boken "One more slice" men la till och tog bort litegrann.

Såhär gjorde jag:

30 g jäst

8 dl vatten

2 1/2 tsk salt

2 msk ljus sirap

5 1/2 dl rågsurdeg

12 dl rågsikt

12 dl vetemjöl special

krossade linfrön

Smulade jästen och hällde över vattnet (som jag kokade upp och lät svalna till ca 40 grader) och rörde det tills jästen löst sig. Hällde sedan i salt, sirap, linfrön och surdeg. Jag använde assistent och körde på ganska låg fart. Mjölet hällde jag i lite i taget och lät maskinen jobba degen i ca 15 minuter.

Degen fick sedan jäsa, enligt receptet ska den jäsa övertäckt i 2 timmar. Jag råkade lämna den i 4 timmar, den jäste över i bunken men det var ju ingen större fara.



Vi hällde upp den på mjölat bort och delade den i två delar. Maken fick hjälpa till och knåda degen eftersom att jag upptäckte att det inte alls fungerade med min arm :( Att man kan glömma av det så fort och så ofta, att armen inte går att använda fullt ut! Nåväl, han kunde ju göra det likaväl som jag och jag övervakade naturligtvis alltihop ;)

Två stora runda bröd blev det som vi la på en bakpappersklädd plåt, strödde över lite mjöl och sedan fick de jäsa 1 timme till. När de jäst färdigt skårades bröden och åkte in i mitten av ugnen. Ugnen hade jag värmt upp till 250 grader och när jag satte in bröden sänkte jag till 220 grader. Jag hällde vatten i en ugnsform och satte längst ner i ugnen. Emellanåt sprayades bröden med vatten också.

Efter 40 minuter var de färdiga! Stora vackra bröd och de doftade underbart!

Skorpan var hård och innehållet lite segt, så det tyckte jag var perfekt! Jag hade ändrat saltmängden i receptet, det stod 2 1/2 msk salt vilket jag tyckte lät extremt mycket så jag bestämde mig för att köra på teskedar istället. Nu i efterhand så känner jag att det förmodligen stämde bättre med matskedar. Nästa gång jag bakar det så ska jag absolut göra enligt receptet, åtminstone på den punkten. Det jag också ändrade på var att det användes vetesurdeg i receptet men jag använde min rågsurdeg. Dessutom så stod det 20 dl vetemjöl special men jag använde både rågsikt och vetemjöl special. Jag lade ju också till linfrö, det fanns inte med i receptet.

Vi smakade bröden så snart vi kunde skära dem, åt dem med bregott och lite flingsalt. Jättegott!! :) Men jag tror att det hade varit ännu godare med rätt saltmängd i brödet från början!

Surdegsfortsättning...

Nu har jag matat rågsurdegen och idag ska ju tydligen vara sista dagen jag skulle göra det. Men så började jag googla det här med surdeg... Det ÄR verkligen en hel vetenskap! Jag ska följa receptet i One more slice denna gång men det går ju att experimentera precis hur mycket som helst. Jag gissar på att jag gör bäst i att lära mig grunderna först men jag är ju en sån som testar lite och sen så ska jag göra allt fullt ut... Funkar suveränt. Vissa gånger ;)

Såhär ser alltså rågsurdegen ut idag efter matning. Jag vet ju inte om den ser rätt ut eller inte? Jag vet inte hur den borde se ut... Bubblor förstod jag att det ska vara men är det här lite, lagom eller för mycket? Sen vet jag ju inte heller om den luktar "rätt"? Jag antar att den lever på något sätt men är den som den ska?

Jag läste en massa om att man ska (om jag förstod det rätt) ta det man behöver till bakningen, sen hälla ut allt utom 50-100 g som man förvarar i kyl. Den kan man sen mata då och då, varannan vecka eller hur var det? Lagom mått var 60 g rågmjöl och 100 g ljummet vatten.

Men jag vet ju inte om jag förstått rätt. Jag får nog försöka mig fram och läsa på så gott det går. Jag måste nog skaffa lite grejer också om jag slår mig på det här! En köksvåg måste jag ha och en brödsten verkar också vara en bra grej att ha. Först återstår förstås att testa baka av surdegen jag fått ihop, det är väl bara så jag får reda på om den är helt okej?

Jo förresten, idag när jag matade degen igen så insåg jag att jag använt rågsikt istället för rågmjöl. Jag har ingen koll på vad det gör för skillnad, om det gör någon. Ännu en sak som jag lär få reda på :)

Ha en trevlig torsdagskväll!