Firande hela helgen

På lördagen fick jag något panikartat leta upp en klänning att ha till kvällens (!) bröllop... Jag har inte haft tid tidigare att fixa något, det har varit så mycket att ordna med eget bröllop att jag knappt funderat ens på vad jag skulle ha på kompis J´s bröllop. Det var 20-tals tema så det var inte det lättaste för någon som mig att leta upp rätta attiraljerna!

Jag och dotter F åkte in till stan och går in på Noa Noa, en minut inne i butiken och jag hittar en klänning! Det kan väl inte ha varit annat än ödet som gjorde att jag skulle finna den idag eller hur?! Och så fann jag en liten aftonväska och hårnålar på Glitter, skor fick jag leta lite men köpte också det, på Wedins skor. Kvällens utstyrsel fixad på ungefär en timme, det måste vara rekord.

När jag skulle sminka mig, 25 minuter före vigseln, så upptäcker jag att min sminkväska saknas...Vart finns den?? Funderar som attan och kanske finns den där vi var på efterfest för 2 veckor sedan, ropar på min man som slänger sig på telefonen. Javisst fanns den där så han får kasta sig i bilen och åka för att hämta den. När han är tillbaka så springer vi till bilen och på vägen får jag försöka sminka mig så gott det går. Vi kliver ut ur bilen när det är fem minuter kvar... Nåja, vi hann i alla fall.

Mycket fint väder, de vigdes borgerligt ute vid älvkanten och det var mycket fint. En kille sjöng och spelade gitarr, väldigt vackert! Efter vigseln lite mingel och sedan middag och allt annat som hör till. En del gott vin blev det och trevliga samtal. Vid 01 var det dags att bege sig hemåt och vi slocknade ganska omedelbart efter en lång men mysig kväll.

På söndagen hade vi 1 års kalas för vårt lilla spöke! Herregud, ett år har gått redan. Vi minns tillbaka på hur den här dagen var för ett år sedan, det var ganska tumultartat men vi var väldigt glada över att allt hade gått så bra ändå. Jag kände mig som överkörd av en lastbil men otroligt tacksam över att få ha vår tjej hos oss. Sedan dess har mycket hänt, då minns jag att jag inte tänkte så mycket på saken förutom att jag var glad att hon levde. Veckorna efteråt började tankarna komma på vad vi gått igenom och vad det faktiskt innebar att moderkakan lossnade och hur det hade kunnat gå. Det är fortfarande lite jobbigt att tänka på och bearbetningen antar jag kommer pågå ett tag.

Under det här året har hon lärt sig äta vanlig mat, äta själv, krypa, ställa sig upp mot möbler och ställa sig på själv. För nästan två månader sedan lärde hon sig gå med en gåvagn för att sedan då utveckla det till att gå på alldeles egen hand. Hon förstår flera ord och visar tydligt när hon känner igen någon. H pekar om det är någonstans hon vill att man ska gå med henne eller om det är något särskilt hon vill ha. Om flera saker ligger bredvid varandra och man håller upp sak efter sak så antingen nickar hon eller skakar på huvudet.

Så på söndagen var det alltså den allra första födelsedagen, hon var inte intresserad av presenter men väldigt intresserad av allt fika! Konstigt nog hade hon ingen lust att själv äta tårta, hon bara lutade sig fram med öppen mun och så fick jag mata henne. Många fina presenter fick hon också, t ex en docka av pappas kusin med sambo som hon gillade väldigt. Av en moster med familj fick hon en jättesöt badrock med dragkedja och huva, urgullig!