Jag åkte ut för att plocka mossan till mina tunnor en fredag. Klockan var nog kring halv sex och vi hade precis ätit middag. Jag sa till L att jag åker iväg och hämtar mossa från skogen. Jag åkte till skogen vid kyrkogården. Det hade hunnit börja skymma så lite nervig var jag bara av det. Nåja, jag klev ur bilen och började ta lite mossa. Efter ungefär 10 sekunder så hittade ordet björn in i min hjärna. Då var det ganska kört men jag kunde ju inte åka hem med bara en näve mossa.
Resultatet blev att jag sprang omkring och rev upp mossa som jag kastade ner i kassen. Insåg att om någon nu går omkring på kyrkogården och råkar titta åt mitt håll...tjaa ni kanske kan förstå hur det måste ha sett ut. En tok springer omkring mer eller mindre på alla fyra för att slänga ner nåt i en påse. Ibland stannade jag förstås till för att lyssna och spana också. Sedan såg jag att en lång bit bark hade lossnat från ett träd så jag sprang dit och tog den innan jag satte full fart mot bilen.
Väl inne i bilen så kände jag hur skönt det var att andas. Jag hade långa stunder hållit andan dessutom. Jag körde i alla fall tio meter när jag såg att där fanns stenar på marken, blev tvungen stanna och plocka några såna också. Jag hann bara inte välja de som jag skulle ha valt i normala fall. Jag bara slet åt mig några. Varför? Om jag hade tänkt lite mer så hade jag kanske kunnat tala om för mig själv att det bara är att släppa det där för kvällen och kanske ta det på lördagen istället. Men nej, jag springer omkring i skogen i fullständig skräck. Och tar risken att skämma ut mig för den som skulle råkat se mig. Men mossan skulle med hem.
När jag återvänder hem så möter jag en mycket förvånad man.
L - Jag trodde att du skulle vara borta en timme eller så
Jag - Njae, jag hittade mossan ganska fort...
Jag hade visst varit borta totalt ca 7 minuter :)
2 kommentarer:
Hahahaha...vad "roligt", jag kan nästan se dig framför mig... Jag förstår precis hur det kändes, konstigt vad man kan skrämma upp sig själv. Jag drömde en mardröm om en björn för några nätter sen, vaknade och var rädd så klart. Då började jag fantisera om var man kan möta en björn och kom fram till att det kan man ju göra varsom helst!! Hur ska jag våga gå med barnen till skolan igen!?? När jag tänkte den tanken så insåg jag att jag måste lugna mig och somna om...
nu har ju vi inte skogen full av björn direkt, men vet precis den där känslan av total panik!
Lider själv av vildsvinsskräck men älskar ju att vara ute och plocka svamp.
Kändes så skönt när jag flyttade över till Öland, ön har ju varit befriad från svinen!
Men sedan något år tillbaka har dom etablerat sej även här.
Lätt att låta fantasin rusa iväg när man är ute själv.
Skicka en kommentar