onsdag 3 juni 2009

Våren blev sommar

I mars gjorde jag det senaste inlägget. Idag är det sommar. Vart tiden tog vägen har jag ingen aning om. Jag visste inte om jag skulle sluta blogga eller pausa bloggen eller vad jag skulle hitta på. Det bara tog slut, det fanns inget alls jag kunde eller ville skriva. Jag ville skriva många gånger och jag har loggat in, tagit fram ett nytt tomt inlägg men inte ett endaste litet ord har kommit ut.

Jag lyssnar mycket för tillfället. Läser mycket. Kanske försöker jag mest lyssna på tystnad. Jag vet fortfarande inte om jag kan skriva än. Känns som att jag har så otroligt mycket som inte är avslutat, endel som jag inte ens har börjat på, endel som jag inte har den blekaste aning om hur jag ska få till en början. Men jag tror jag börjar om att skriva nu.

Kan man lösa problemet så finns inget att oroa sig för, kan man inte lösa problemet så är det ingen mening med att oroa sig.

Jag läste en artikel med en liten faktaruta där det stod att när män kommer hem så sjunker deras stressnivå markant medan en kvinna som kommer hem fyrdubblas stressen för. Så känns det. Fast jag vet inte om stressen minskar när jag går hemifrån heller.

Några säger i all välmening vad jag skulle behöva göra, borde göra eller frågar om jag har gjort en särskild sak. Det stressar mig. Endel säger till mig vad jag borde/behöver göra med förtäckt irritation. Endel säger till mig rakt ut vad jag MÅSTE göra eller säga och vad jag BORDE göra eller säga. Eftersom jag anser att allt är upp till mig själv så bryr jag mig inte så särskilt mycket över sånt. Men. När jag själv känner dåligt samvete och känner att jag borde hinna det där och det där måste jag verkligen göra så kan jag lugnt konstatera att stressen definitivt inte minskar. Och jag vet vad jag borde göra men tyvärr så är jag tvungen göra alla direkta måsten först och när det blir tid över så kommer jag ta tag i resten. När kraften och energin är slut så är den. Men det är väldigt lätt för andra runt omkring att tala om för en vad som behövs göras.

Det blev ett alldeles för toklångt inlägg om detta. Nu är jag klar med den biten. Nu börjar jag om på nytt så får vi se vad som blir.

Inga kommentarer: