Väntar på snön

Det känns faktiskt riktigt tråkigt att det inte finns någon snö. Jag tycker det är lika bra att snön kommer så vintern startar, det blir mycket finare ute när snön kommit och man slipper se allt grått. Det blir också ljust och det gör väl vem som helst gladare och piggare! Men i väntan på att snön ska falla så hämtade jag lite grönt från skogen. Jag trodde jag skulle klara det hur fint som helst eftersom att jag denna gång hämtade det i fullt dagsljus, inte som förra gången i skymningen...

Den här gången var jag inte själv, jag hade med mig lilla H. Hon valde dock att sitta i bilen och vänta medan jag klippte riset. Först gick det hur bra som helst men återigen så började jag tänka på björnar. Så jag började vissla där jag gick omkring, tänkte så hör dom mig innan de hunnit för nära. Men vänta nu!! Björnar visslar ju för tusan! Tänk om en björn knallar omkring här och tror att jag lockar på den!! Fort som tusan började jag ropa "HUR GÅR DET H?" "VÄNTA VÄNTA, SNART ÄR JAG FÄRDIG!" (påminner om att lilla H sitter i bilen och leker...) Och så klippte jag några fler kvistar och la i korgen. Hittade några jättefina kvistar men mest tyckte jag nog att dom såg risiga ut (hehehe). Kom på att de första björnarna som hört mig ropa förmodligen nu var långt borta. Sen kom jag också på att de eventuella nya björnarna inte hade en aning om att jag var där. Så då började jag ropa lite till "HÅHÅ VILKEN FIN, DEN TAR JAG" och "DET HÄR GÅR JU FINT DET HÄR".

Så lyfte jag upp de kvistar jag klippt, lägger dom i korgen, bär den till bilen, hejjar på ett par som var ute på promenad och en tjej ute på joggingtur. Lyfter in korgen i bagaget och sätter mig bakom ratten. Så började jag fundera, det är ju himla fint väder idag och solen till och med skiner, det gör verkligen folk glada! Inser snabbt att det också kan bero på att de faktiskt hörde mig skrika där jag stod i diket...