Nygammal upptäckt

Bilden ovanför här är väldigt talande för mig. Jag är utan tvekan en drömmare. Det gäller det mesta. Jag drömmer om väldigt många saker men sen är steget långt till att genomföra.

I vissa fall. Andra saker går på automatik och blir verklighet istället för bara drömmar. Nu har jag i alla fall bestämt mig.

2011 är verklighetens år!

Det är detta år som jag ska lära mig att ta tag i saker och se om det faktiskt är så att endel av mina drömmar går att genomföra istället för att låta dom vara önskningar och förhoppningar. Jag vet inte alltid vad det är som hindrar mig men ibland så går endel saker i stöpet på grund av vissa begränsningar...ekonomiska sådana till exempel.

Men så finns det saker som enbart beror på min egen "nämen-kan-jag-verkligen??-bubbla" och sånt ska nu granskas och i de fall det går så ska här genomföras grejer! Det behöver inte vara stora saker, det finns mindre som jag förut upplevt icke uppnåeliga. Som exempel kan jag ta det jag menar med nygammal upptäckt.

För många år sedan blev jag hästbiten, inte i någon mening negativ. Jag var mycket i stallet och jag älskade hästar. Av någon anledning så slutade jag gå i stallet vid en tidpunkt, därefter så besökte jag någon gång ett privat stall och red ett antal sporadiska gånger. Sen i alla fall fem år sedan så har jag inte suttit på en häst men tänkt flera gånger att det hade varit kul att ta upp igen. Någon gång. Men tidpunkten har aldrig varit rätt. Eller rättare sagt så har det bara varit en dröm, längre än så har jag inte kommit.

Förrän nu! Igår var jag på min tredje ridlektion! Kanske ärvde mina tjejer en liten hästgen från mig ;) För de har tjatat om att få gå på ridskola och dom äääääälskar ju hästar ju... Så till slut så har de fått börja på ridskola. Vilket medförde att jag började fundera på saken och när jag en kväll var i stallet med tjejerna så råkade (verkligen råkade) jag ta upp min önskan med ridläraren. Hon mer eller mindre kastade in mig i en grupp och bara några dagar senare så gick jag med skakiga ben dit och satt upp på hästen. Jag vet inte vad jag oroade mig för, det var exakt vad jag kom ihåg. KUL! Och avkopplande och rofyllt och spännande och svettigt och rejäl mindfulness! Det går inte att sitta på hästryggen och tänka på annat, jag var där och då och inga tankar fanns på något annat.

Så efteråt har tankeverksamheten gått på högvarv. Igår efter kvällens ridpass så insåg jag vad det året ska handla om för mig. Medveten närvaro. Jag ska få livet att räcka länge! ;)

När man hela tiden tänker framåt och hela tiden funderar på hur man ska få ihop saker i framtiden så är nuet inte med i bilden.

Sjävklart måste man planera inför framtiden men det är i nuet man ska leva.

Som dom kloka orden min vän kläckte en dag,

det är skillnad på att leva och att vara levande!