Vart tar tiden vägen?

Det här året skulle vara året då jag gör istället för att bara tänka på allt jag vill göra.

Så bra, bara tänka något och sedan utföra det. Stort som smått.

Det var en bra tanke men när det kommer till saker som omfattar

andra så blev det plötsligt inte alls så lätt.

När man dessutom kämpar med ett nämen-kan-jag-verkligen...som jag gör...

Jag läste att det är det som skiljer människor åt.

Människorna med drömmar.

De som drömmer och sen bara kör, testar sig fram.

Den andra typen, som ibland får tänka många gånger om innan

jag försiktigt testar om jag k a n s k e kan, vågar, klarar av...

En stor liten tjej med en väldig fart, ibland i alla fall.

Jag tänker att mina tjejer kommit av en anledning,

den äldsta för att jag ska träna mitt tålamod

och min förmåga att kommunicera.

Mellersta tjejen för att jag ska lära mig att man

ska våga och prova på och

vara nyfiken och ta plats.

Den yngsta lär mig att vara bestämd och

att lyssna och att vara medveten.

Framförallt har de kommit för att jag skulle lära mig denna kärlek.

Konstigt det här med tiden dessutom. Jag har sagt det förut och säger det igen. Lånat det av syrran som uttryckte det så fullkomligt. Det känns som att de nyss kom och alltid har funnits. Barnen alltså. Tiden går så väldigt fort, ibland något långsammare men ändå fort.

Åter till det här med att göra istället för att bara tänka. Det är väldigt svårt i vissa fall. Men å andra sidan så är det väldigt lätt i vissa fall. Men tankar är också bra. Jag är inte en impulsiv människa. Jag känner att man måste ha en väldig struktur och ordning för att kunna vara impulsiv. Jag har inte den strukturen och ordningen än. Jag har alltid vetat att det är viktigt för mig att ha kontroll, det var viktigare förut än nu tack och lov.

Något som är just nu är att jag har massor av tankar och idéer om vad jag vill göra. Efter att ha rannsakat mig själv så inser jag:

* Endel är inget att fundera särskilt mycket över,

det är bara att göra.

*Andra saker får jag ändra litegrann

för att det ska vara genomförbart.

*Några saker inser jag att jag faktiskt

egentligen inte alls vill göra!

*Annat vill jag så det gör ont...

men kan inte göra av olika anledningar.

*Förstås finns det också saker som

jag inte vill men måste.

Jag tror det är dags att jag börjar på en att-göra-lista!

Trevlig måndag!