Helg, besök, barn och bakning

(lägg märke till mina nya fina ljusglas från som jag fick i veckan!)

På månadens allra sämsta dag (för mamman i familjen...) så bakar vi konstigt nog pepparkakor. Kände mig inte värst mysig inombords denna andra advent. Konstigt nog så går det väldigt smidigt och snabbt. Jag såg framför mig tidigare års bakning, hur vi småsvettiga springer runt och försöker hjälpa dom alla tre. All kakdeg som hamnar i små magar så vi frustrerade får väsa "Sluta äta av degen!!" Bitar av deg som vi trampar fast i sockarna. "Kavla inte så mycket" - "Kavla mer" - "Du måste vänta på din tur" - "Vänta, vänta, vänta, vänta!" -
"Lyft f ö r s i k t i g t" osv osv osv Och när tjejerna fått nog så springer de vidare till roligare sysselsättning. Kvar står vi och degar och gräddar och städar.

Så brukar det vara. Ugnen är jättevarm, plåtarna jättevarma och föräldrarna brukar vara nästan lika varma. I år var föräldrarna väldigt lugna, barnen var väldigt lugna, de väntade på sin tur och använde det som fanns ledigt. Dom gnabbades inte en enda gång. På ungefär en timme hade vi bakat ut kakorna, gräddat dom och städat undan. Sen satt vi i chock medan kakorna svalnade för tjejerna väntade tålmodigt på att få sätta igång och dekorera. Vi hade dessutom bara två tuber med kristyr så vi visste ju att en skulle få vänta med två dekorerade. Jag förklarade innan de satte igång att man dekorerar EN kaka och sen skickar man vidare tuben. Trodde inte för en sekund att det skulle fungera. Förvånad kunde jag sen sitta och titta på när kaka efter kaka fick fina mönster utan minsta lilla gnäll från nån.

Ska det vara såhär så kan jag baka pepparkakor varje vecka! :)


Vi har haft mysigt besök av syster och tre av barnen. Tidigt på lördagsmorgonen så kunde vi snabbt märka av att det inte längre finns bebisar i vårt hus i vanliga fall. Vid halvsju tiden så ville den minsta lilla tjejen stiga upp, hon ville inte alls ha någon napp i munnen som moster tyckte att hon skulle ha... Min minsta tjej försökte sova vidare med händerna hårt tryckta mot öronen. Vi gav upp efter en liten stund och steg upp. Jag kan inte minnas senaste gången jag hade en sådan enormt lång lördag :) Trevligt förvisso, men trötta var vi!

Jag har den senaste tiden fått anledning att reflektera mycket över barnen och att vara förälder. Det kan inte finnas något svårare än att vara mamma eller pappa. Aldrig finns nåt facit, aldrig vet man vad man kan vänta sig. När man tror att man vet vad som komma skall så får man ett uppvaknande när det plötsligt går åt ett helt annat håll än väntat. Hur når man fram till den lilla personen som faktiskt är en helt egen liten människa? Ibland lyckas jag på nåt sätt, ibland inte alls. Ibland är jag bombsäker på att jag vet hur det står till eller hur jag ska lösa en situation. Ibland blir jag så brutalt villrådig att jag plötsligt inte vet nåt längre.

Det var mycket enklare innan jag hade barn. Då visste jag minsann hur jag skulle göra i alla situationer. Då visste jag hur jag skulle göra med mina framtida barn. Nemas problemas.

Sen kom då barnen. I samma sekund så hade jag tappat förmågan jag besatt fram tills dess. Jag har räknat ut att det måste vara så att kärleken till dom är så stor och tar sån plats i en att något annat bara måste ge upp sin plats.

Tänk om man visste innan. Hur dom kan driva en till vansinne med några få ord....smälta både själ och hjärta med andra små ord.... Hur dom kan orsaka sån oro och ängslan...och i nästa stund sån gränslös glädje. Dom där små vet exakt vart alla knapparna sitter, dom vet exakt vilken knapp som funkar för att få den effekt dom önskar. Är det därför dom är så enormt snabba på att lära sig tvspelskonsten?? Ibland känns det som att hjärtat ska spricka av lycka och tyvärr ibland av oro. Dom kan få en att göra saker man aldrig annars skulle ha gjort och dom tänjer på ens gränser på alla tänkbara (& otänkbara) sätt och vis.

Jag får hoppas att dom växer upp och inte minns gångerna jag tappat humöret eller rent av själv betett mig som en fyraåring...

Jag får hoppas dom minnas alla mysiga pepparkaksbak med fina pepparkakor fyllda av glasyr hellre än sin barnsliga-rödkindade-rytande-pmshäxa till morsa...